Erika Baier;
”Jag skulle kunna skriva så mycket om hur jag känner när jag musicerar, men jag kommer sammanfatta det med total lycklig extas. Ikväll spelade vi på ett underbart E-street i Sundsvall där det vi varje bord i lokalen satt underbara människor som kommit för att lyssna.
Jag blir sååå glad när vi alla tillsammans skapar magi, det gjorde vi ikväll, ni är bäst💕 Stooort tack till arrangörerna, för att vi fick komma och underhålla för er.
Några quotes från kvällen ”I vill ha more av him”, Arman i detta fall, ”aaaaaaaaaa” och ”vi måste ha mer blues”.
Jag vill att blues ska vara tillgänglig för oss alla att ta del av och tvätta bort stämpeln att blues är enformig, tjatig och tråkig. Vi som var på E-street ikväll kan vittna om motsatsen.
Blues är rytmisk, passionerad och sprudlande, i allafall i mina öron❣️
Stoooort tack igen💋💋💋💋💋”
Erika Baier sång, Bonne Löfman och Sverker Blomberg gitarrer, Arman Sikiric munspel, Patrik Norrman bas samt Michael Johansson trummor.
Erika Baier är en karismatisk frontfigur med bluesig röst och som levererar på scenen. Musikerna i bandet har en imponerande meritlista och har spelat med de flesta i blueseliten. Erika inspireras av Nina Simone, Etta James, Koko Taylor, en liten dos Buddy Guy.
Erika Baier & The Business gjorde en grym spelning under Östersunds Bluesfestival i höstas.
En svängig kväll på Jazzklubben med Swedish Swing Society under ledning av kapellmästare Ulf Johansson Werre som spelade piano, trombon och sjöng. På klarinett och piano hörde vi Antti Sarpila och bakom trummorna satt Björn Sjödin. De bjöd på skön jazz i bästa Goodmananda. #livejazzsverige#jazzklubbensundsvall#måndagsjazz#estreet#swedishswingsociety
Swedish Swing Society Antti Sarpila, klarinett/piano, Ulf Johansson Werre, piano/trombon/sång samt BjörnSjödin trummor
”Världsklass” är ett omdöme som ofta används efter trions uppträdanden, t.ex. då gruppen uppträdde på Carnegie Hall på Sveriges nationaldag.
Samspelet mellan Uffe, Antti och Björn är strålande. Det låter så enkelt och självklart när dessa musikanter gör sina eleganta och svängiga versioner att man blir på gott humör” – Bozze Möller, Orkesterjournalen. Ulf Johansson Werre dubblerar pianot med trombonespel i yppersta världselit och mästerklarinettisten Antti Sarpila sätter sig då vid pianot vilket ger gruppen ytterligare variationsrikedom i klangfärg och stil. Björn Sjödin har liknats vid Gene Krupa och hanterar visparna med magisk dynamik och spelglädje.
FÖRBAND: Ugetsu
Ugetsu kommer från Södra Latin i Stockholm och har vunnit ett turnépris utdelat av Musik Västernorrland. I bandet ingår : Ebba Åsman trombon, Marcus Wärnheim saxofon, ImaBaeza Bilgin piano, Holger Stenberg bas samt Magnus Johansson trummor
Hans-Erik Bergmans recension av MåndagsjazzenKonsert
Lillen Anderssons Kvintett
Jazzklubben, E-Street
Konsert
Lillen Anderssons Kvintett
Jazzklubben, E-Street
Lillen Anderssons Kvintett uppträdde under måndagen på jazzklubben i Sundsvall.
Troy Enekvist
Pianisten, dragspelaren och inte minst tenorsaxofonisten Lennart ”Lillen” Andersson var redan på 1950-talet ett aktat namn i Sundsvall med omnejd. 1964 var han med i det populära bandet Blue Bells som samma år vann Sveriges Radios Twistbandstävling. Genom sitt arbete flyttade han därefter till Stockholm där han kom att spela med bland andra Jan Allan, Lars Gullin med flera. Han har även berikat jazzen i Spanien och England. Nu är cirkeln sluten och Lillen är återbördad till Sundsvall med spelglädjen i behåll vilket resulterat i en ny kvintett med likasinnade spelkamrater. I den ingår förutom kapellmästaren, Mats Eriksson trumpet, flygelhorn, Dan-Gunnar Olaussonpiano, Ralf Bergman bas och Ulf Wickberg trummor.
Lillen Anderssons på Kvintett ledde bandet genom kvällen.
Troy Enekvist
På måndagskvällen bjöd kvintetten på en musikalisk resa i jazzens guldålder. Det vill säga femtiotalet då jazzen var musiken man både lyssnade och dansade till. Det var under den så kallade Blue Note-epoken med bland annat Art Blakeys Jazz Messengers, Horace Silver Quintet, Clifford Brown-Max Roach Quintet i fronten, Stan Getz, Gerry Mulligan och småbandsswingen signerad Coleman Hawkins och Lester Young som nästan allt cirkulerade kring. Det är ur den som Lillen & Co hämtat inspiration och näring. Repertoaren som bjöds var en riktig delikatess med rakt igenom kända låtar som Blues Walk av Clifford Brown, Line for Lyons av Gerry Mulligan, Yardbird Suite, Billie’s Bounce avCharlie Parker, St Vitus Dance av Horace Silver, Merlin av Lars Gullin med flera.
Ralf Bergman med sin bas.
Troy Enekvist
Lillens fina tenorspel är en skön mix av den fruktbaraskolan som skapades av Lester Young och vidareutvecklades av Stan Getz. Han är ingen eftersägare utan en personligt stilfull genbärare med vacker ton och ett fantasifullt uttryck. Spelet är mera själfullt än en uppvisning i teknik.
Det var första gången jag hörde trumpetaren Mats Eriksson. Efter en trevande inledning spelade han efter hand upp sig på ett övertygande sätt. Utan vidare jämförelser tyckte jag mig i spelet höra strömningar från kollegor som Bill Hardman och Tony Fruscella i ton och frasering. En positiv överraskning.
Trumpetaren Mats Eriksson
Troy Enekvist
Dan-Gunnar Olausson har något av Hank Jones i sig. Hanär något av en kameleont som kan forma spelet efter omgivning. Ena gången i gammal traditionell stil för att nästa ge sig i kast med modernare tongångar. Här visade han sina starka sidor både som lysande ackompanjatör och fantasirik solist. Ralf Bergmans svängiga basspel i symbios med Wickbergs rörliga trumspel gav en perfekt inramning.
Ulf Wickberg på trummor.
Troy Enekvist
Sundsvallsjazzens senaste tillskott, Lillen Anderssons Kvintett, fick publiken att trivas och tackade för sig med Oscar Pettiford Bluesin the Closet.
Troy Enekvist
Hans-Erik Bergman
Lillen Anderssons Kvintett uppträdde under måndagen på jazzklubben i Sundsvall.
Troy Enekvist
Pianisten, dragspelaren och inte minst tenorsaxofonisten Lennart ”Lillen” Andersson var redan på 1950-talet ett aktat namn i Sundsvall med omnejd. 1964 var han med i det populära bandet Blue Bells som samma år vann Sveriges Radios Twistbandstävling.
Genom sitt arbete flyttade han därefter till Stockholm där han kom att spela med bland andra Jan Allan, Lars Gullin med flera. Han har även berikat jazzen i Spanien och England. Nu är cirkeln sluten och Lillen är återbördad till Sundsvall med spelglädjen i behåll vilket resulterat i en ny kvintett med likasinnade spelkamrater. I den ingår förutom kapellmästaren, Mats Eriksson trumpet, flygelhorn, Dan-Gunnar Olausson piano, RalfBergman bas och Ulf Wickberg trummor.
Lillen Anderssons på Kvintett ledde bandet genom kvällen.
Troy Enekvist
På måndagskvällen bjöd kvintetten på en musikalisk resa i jazzens guldålder. Det vill säga femtiotalet då jazzen var musiken man både lyssnade och dansade till. Det var under den så kallade Blue Note-epoken med bland annat Art Blakeys Jazz Messengers, Horace Silver Quintet, Clifford Brown-Max Roach Quintet i fronten, Stan Getz, Gerry Mulligan och småbandsswingen signerad Coleman Hawkins och Lester Young som nästan allt cirkulerade kring.
Det är ur den som Lillen & Co hämtat inspiration och näring. Repertoaren som bjöds var en riktig delikatess med rakt igenom kända låtar som Blues Walk av Clifford Brown, Line for Lyons av Gerry Mulligan, Yardbird Suite, Billie’s Bounce avCharlie Parker, St Vitus Dance av Horace Silver, Merlin av Lars Gullin med flera.
Ralf Bergman med sin bas.
Troy Enekvist
Lillens fina tenorspel är en skön mix av den fruktbaraskolan som skapades av Lester Young och vidareutvecklades av Stan Getz. Han är ingen eftersägare utan en personligt stilfull genbärare med vacker ton och ett fantasifullt uttryck. Spelet är mera själfullt än en uppvisning i teknik.
Det var första gången jag hörde trumpetaren Mats Eriksson. Efter en trevande inledning spelade han efter hand upp sig på ett övertygande sätt. Utan vidare jämförelser tyckte jag mig i spelet höra strömningar från kollegor som Bill Hardman och Tony Fruscella i ton och frasering. En positiv överraskning.
Trumpetaren Mats Eriksson
Troy Enekvist
Dan-Gunnar Olausson har något av Hank Jones i sig. Han är något av en kameleont som kan forma spelet efter omgivning. Ena gången i gammal traditionell stil för att nästa ge sig i kast med modernare tongångar. Här visade han sina starka sidor både som lysande ackompanjatör och fantasirik solist.
Ralf Bergmans svängiga basspel i symbios med Wickbergs rörliga trumspel gav en perfekt inramning.
Ulf Wickberg på trummor.
Troy Enekvist
Sundsvallsjazzens senaste tillskott, Lillen Anderssons Kvintett, fick publiken att trivas och tackade för sig med Oscar Pettiford Bluesin the Closet.
Lennart ”lillen” Andersson tenorsax, Mats Eriksson trumpet, Dan-Gunnar Olausson piano, Ralf Bergman bas samt Ulf Wickberg trummor
I början av sextiotalet lämnade Lennart Andersson Sundsvall och har haft sin musikaliska hemvist i Stockholm, England och Spanien.
Efter att ha ingått i grupperingar med Jan Allan, Lars Gullin m.m har han återvänt till stan och bildat en ny kvintett som med friskhet och sväng mestadels botaniserar i den rika femtiotalsmyllan.
En njutbar måndagkväll på Jazzklubben med gruppen EKG på scenen. Den underbara sångerska Elisabeth Kontomanou tolkade en rad fina jazzklassiker med ”body and soul”.
Hon sjöng, dansade och fick till och med publiken att sjunga med i en afrikansk melodi.
💕 Stooort tack till arrangörerna, för att vi fick komma och underhålla för er.
❣️
💋
