Han spelade med auktoritet, svängigt, tekniskt briljant och välnyanserat. Svend måste känna sig mycket stolt att få ha en sådan välspelande efterträdare. För att betona Svend – 100 år var repertoaren genomgående hämtad från hans repertoar. Låtar som Star Dust, Hambo om bakfoten, Kärleksvals, Scandinavian Shuffle, Fiddler in Rio, June Night med flera.

Asmussens förre vapendragare, gitarristen Jakob Fischer, har nosat på allt inom gitarrjazzen, från Django Reinhardt till Wes Montgomery och avantgardister som Jimi Hendrix.

Med sin mångsidiga förmåga formar han spelet efter den melodi som för stunden framförs. I exempelvis duonumret Honeysuckle Rose, kompade han Mads, ibland som en återuppstånden Wes Montgomery med läckert oktavspel.

Ett fantastiskt halsbrytande samarbete som fick oss att tappa hakan.

Hans härliga rytmkänsla framgick väl i hans spänstigt tassande ackompanjemang. I sina soloinpass varvar han singelnotspel med fylligt krämiga ackord. Han är en musikant med elegans i uttrycket, ett arv efter åren med Svend.

I första hand gäller välklang, teknisk perfektionism, melodisk kreativitet för att fängsla publiken.

Danskar odlar med omsorg julgranar och basister. Nya bekantskapen Morten Ankarfeldt visade med flera soloinsatser att det är något visst med deras sätt att hantera en basfiol. Helgjutet och distinkt med melodiskt rena basgångar satte han färg på kompet. Samarbetet med trummisen Karsten Bagge satt som hand i handske.

Karsten Bagge var en lyssnande time-keeper som med små medel fick det att svänga på ett härligt sätt.

Den här lysande 100-årshyllningen och swingfesten utan skyddsnät skall sent glömmas!