Hans-Erik Bergmans recension av måndagsjazzen 30/11

Carin Lundin Kvintett

Jazzklubben: E Street

Förra måndagen fick vi njuta av Hannah Svensson, en relativt ny sångerska på klättringen av karriärstegen och denna måndagskväll av den redan etablerade kollegan Carin Lundin med sin kvintett.

En kvintett som mönstrat nästan samma uppställning medlemmar sedan starten, Carin sång, Johan Setterlind trumpet, Mathias Algotsson piano, Mattias Welin bas och Daniel Fredriksson som ersatt Jonas Holgersson bakom trummorna.

Småländskan Carin Lundin började sin karriär i slutet av 80-talet efter avslutade studier på Musikhögskolan.

Hon inledde sångkarriären i Sture Nordins orkester.

Mitt första möte med henne var någon gång under 90-talet på Skeppsholmsfestivalen.

Jag minns att hon som färsk i gamet framträdde både med sånglig och scenisk säkerhet som imponerade.

Hon visade klass och i dag tillhör Carin toppskiktet av vår jazzsångerskor.

När hon släppte sin debutskiva Babble för många år sedan tyckte Aftonbladets recensent att hon var redo att ta över efter Monica Zetterlund.

Därefter har hon fler skivor på sitt samvete.

Alla musiker och artister har sina förebilder.

Det har även Carin Lundin men till skillnad mot många kollegor har hon hittat sin egen profil i utförandet.

Utan vidare jämförelser känns närheten till Anita O´Day på ett positivt sätt.

Sin avspänt sensuella stämma och perfekta intonering har hon själv skapat.

Hennes själfulla och innerliga sång kommer direkt från hjärtat utan publikfriande affektioner och störande manér.

Repertoaren var till största delen hämtad från den outtömliga Amerikanska Sångboken, Get Happy, What now my love, Second time around, Love me or leave me, I´ve got a hearth full of rhythm, I didn´t know what time it was med flera. Allt i fräscha arrangemang av bland annat Johan Setterlind.

Bakom sig har Carin en slimmad kvartett som ger ett osvikligt stöd.

De är imponerande samkörda och alla förvaltar sina uppgifter väl.

Den lyriske trumpetaren Johan Setterlind både kontrasterar och kompletterar sången.

Johan har en skön luddig ton så blundar man kan man nästan tro att Chet Baker återuppstått.

Vi är bortskämda inom den svenska jazzen med alla begåvade pianister. En av de mest personliga är trollgubben Mathias Algotsson som alltid bjuder till med oanade överraskningar.

Som ackompanjatör håller han sig strikt inom råmärkena, men så fort det ges tillfälle att få sola ger han sig ut på upptäckarfärd i harmonikens tassemarker utan rädsla.

I duonumret I thought about You visade både Johan och Mathias sina kvaliteter.

Kvartettens två pulsgeneratorer, basisten Mattias Welin fick sin elbas att gunga som en äkta ståbas och Daniel Fredriksson serverade rakt igenom ett klanderfritt trumspel.

Han broderade otroligt vackra rytmbonader i bakgrunden och samspelar med de övriga på ett elegant sätt.

Hans-Erik Bergman

980 (7).jpg

Foto: Ulla Hörnell

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s