Jazz från hjärtat med EKG…

Hans Erik Bergmans recension av Måndagsjazzen 6/2

 

Konsert
EKG – Elisabeth Kontomanou Group
Jazzklubben, E-Street

 

Jag vill ge jazzklubbens programsättare en eloge som tagit det vågade steget att friskt blanda i vårprogrammet och bjuda på både välkända och mindre kända namn samt kvällar för bluesentusiaster. Det är alltid spännande att konfronteras med något man inte vet ett skvatt om. Så till er som tvekar inför det okända. Släpp loss nyfikenheten och lägg bort alla förutfattade meningar och ta emot det som bjuds.

Om någon tvivlar så lever ju jazzen, trots att alla pionjärer och stilbildare är borta. Den fylls hela tiden på med nya talangfulla utövare.

600.jpg

Foto: Josefine Karlsson

Jag hade inte susning om vem sångerskan Elisabeth Kontomanou var och vart hon hörde hemma sångmässigt. På nätet kunde jag läsa att hon är internationellt grammybelönad och har sjungit med en rad storheter som John Scofield, Leon Parker, Michel Legrand, Mike Stern och Toots Thielemans för att nämna några. Hon har sina rötter i Frankrike och Afrika, men har efter 10 år i New York fått en stor kärlek och känsla för den amerikanska jazztraditionen. Vilket hon visade i en rad jazzklassiker.
Jag instämmer till fullo i uttalanden om henne där hon beskrivs med en röst lika själfull som Sarah Vaughan, mjuk och fyllig som Dianne Reeves och med samma intensiva glöd som Nina Simone. Elisabet Kontomanou visade att hon är en av de största sångerskorna i nuläget. Tilläggas bör att hon inte fastnat i någon av ovannämnda sångerskors stil, utan mejslat fram ett personligt uttryck som berör. Ni som missade henne är att beklaga.

600 (1).jpg

Foto: Josefine Karlsson

Bakom sig hade Elisabeth en slimmad kvartett som gav osvikligt stöd. Väl samkörda där alla förvaltar sina uppgifter väl. Den lyriske tenorsaxofonisten Anders Ekholm både kontrasterar och kompletterar sången. Han har en härligt fyllig ton så blundar man kan man nästan tro att Dexter Gordon eller kollegan Stanley Turrentine återuppstått.

Pelle Karlströms och Bill Evans anstrukna pianospel satt som hand i handske både i komp och eleganta soloutflykter. Bandets tvåpulsgeneratorer, basisten Christian Paulin fick sin elbas att gunga som enståbas och Janne Kullhammar serverade rakt igenom ett väl avvägt och perfekt rytmiskt trumspel. Kvartetten visade sina kvaliteter i instrumentalnumren Prince Albert av Kenny Dorham och Groove Merchant av Jerome Richardsson.

Elisabeth Kontomanou, nu vet jag med besked vem du är!

Tack för en härlig kväll som sent ska glömmas!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s