LBQ – well, they jazzt did it!
Förvandlade en trist, grå och regnig måndagskväll till en alldeles makalös kväll med häftigt ös – och en massa härlig värme!
Årets Jazzklubb 2020 – Ambassadör Sundsvall Convention Bureau 2018 – Bästa LiveScen 2017
LBQ – well, they jazzt did it!
Förvandlade en trist, grå och regnig måndagskväll till en alldeles makalös kväll med häftigt ös – och en massa härlig värme!
Lisa Björänge, beskrivs som en av de mest uttrycksfulla unga jazzvokalister som kommit fram på senare år. Egna kompositioner och omsorgsfullt utvalda odödliga poplåtar tvinnas varsamt ihop.
Lisa Björänge sång, Klas Thoresson saxofoner, Pär-Ola Landin kontrabas, Fabian Kallerdahl piano samt Jon Fält trummor
Lisa Björänge brukar beskrivas som en av de mest uttrycksfulla av alla de många unga jazzvokalister som kommit fram på senare år.
Det hör inte till vanligheten att man får höra bra jazzversioner av Abba-låtar men Benny Andersson gav klartecken efter att ha hört Lisa Björänges tolkningar.
Det är verkligen inte svårt att förstå varför!

”De här tre skickliga musikerna lät oss åka med på en behaglig kammarjazzresa med jazzklassiker i ett pärlband efter varandra. Kända låtar av Jerome Kern, Reinhold Svensson, Lars Gullin, Miles Davis, Bengt Hallberg med flera. Samt folklåtar från Jan Johanssons repertoar. Allan och Riedel visade att gammal är äldst, med fin support av Söderlind”
Foto: Åke Holmberg
Jan och Georg, båda födda 1934, har varit spelkompisar sedan 1954 och har medverkat i alla tänkbara jazzsammanhang. Deras meritlistor är imponerande. Gräddan av jazzsverige har anlitat deras tjänster på konserter och skivinspelningar. Att de trivs i det lilla formatet har visats tidigare i bland annat Trio Con Tromba med pianisten Bengt Hallberg (1932-2013) och som denna kväll med gitarrstöd. Under lumpartiden låg Jan och Georg på samma lucka och för att förgylla soldattillvaron skrev Georg en svit i fyra satser för bas och trumpet, kallad SoldI Musik. Det udda stycket fick en viss uppmärksamhet och ledde in Georg på att skriva längre kompositioner.
Jan Allan är en av jazzhistoriens mest personliga röster. Han har gjort en bragd för vid sidan av ett civilt arbete som elementarpartikelfysiker har han utvecklat sitt trumpetspel till yppersta världsklass. Han är en mästare att finfördela harmonikens beståndsdelar med sin trumpet. Hans egenartade stil förknippas med en sångbar lyrisk trumpettradition och hans personliga uttryck och sound har gjort honom mycket efterfrågad.
För den breda allmänheten är Georg Riedel kanske mest känd för sina barnvisor och musiken i Astrid Lindgrenfilmerna. Men man får inte glömma vilken utomordentligt bra basist han är. Han spelar rent, rytmiskt och klangrikt med teknisk elegans. Ett lika magnifikt stöd som Gibraltarklippan.
B. B. King och Eric Clapton tände en ung Erik Söderlind på att börja spela gitarr. Med åren har han lyssnat in sig på de stora elefanterna och utvecklat en personlig spelstil. Wes Montgomery spelade på sin tid utan plektrum, bara med fingrarna ett sätt som Erik Söderlind tagit efter. Det ger både en annan teknik och ett mjukare sound. Han är musikaliskt en lysande fantasifull berättare som hellre premierar innehållet än uppvisning i teknisk briljans. Ett perfekt rytmiskt stöd, som Rune på sin tid.
De här tre skickliga musikerna lät oss åka med på en behaglig kammarjazzresa med jazzklassiker i ett pärlband efter varandra. Kända låtar av Jerome Kern, Reinhold Svensson, Lars Gullin, Miles Davis, Bengt Hallberg med flera. Samt folklåtar från Jan Johanssons repertoar. Allan och Riedel visade att gammal är äldst, med fin support av Söderlind.
Hans Erik Bergman

Foto: Ulla Hörnell
Christer Sunesson från P4 Västernorrland intervjuade
Erik Söderlind, Jan Allan och Georg Riedel inför kvällens konsert
Här kan du lyssna på radiointervjun
(Intervjun börjar vid 02:06:05)

Ursäkta att vi tjatar, men vi är SÅÅ otroligt taggade, och vill absolut inte ni ska missa detta tillfälle att få lyssna på jazz av högsta klass!
För vad sägs om Georg Riedel, Jan Allan och Erik Söderlind, på samma scen!?

FÖRBAND: Trio Inkognito med Julia Wiklund – saxofon, Gabriel Pyk Waite – kontrabas
och Arvid Ingvarsson – trummor & cymbaler
Georg Riedel är kompositören bakom succéer som ”Idas sommarvisa” och ”Sjörövar-Fabbe”. Men Georg Riedels musik omfattar mycket mer än barnvisor. Hans ursprungliga hemdomän är jazzen, men till denna har han lagt konstmusiken som sedan länge är en självklar del av hans uttryck. Denna musikaliska dubbla hemvist har gjort att han numera tillhör den lilla skara upphovsmän som är medlemmar i både populärmusikkompositörernas organisation, SKAP, och konstmusiktonsättarnas organisation, FST. Att han haft framgång i båda lägren bekräftas av att han fått ta emot både Lars Gullin-priset och Hugo Alfvén-priset.
Den första kompositionen skrev Georg i tidiga tonåren. I den åldern upptäckte han också jazzen, vilket ledde till att han bytte instrument från fiol till kontrabas. Från mitten av 1950-talet spelade han med Lars Gullin och Arne Domnérus, och det var då som han också på allvar debuterade som kompositör och arrangör. Senare har han spelat med bland andra Jan Johansson, Stan Getz och Radiojazzgruppen.
Som tonsättare är Georg Riedel självlärd. När han gick på musikhögskolan bestämde han sig för att, parallellt med kontrabasstudierna, lära sig komposition på egen hand.
Men det var genom filmmusiken Georg Riedel skulle komma att få sitt stora publika genombrott även utanför jazzen. En av de första filmerna som han skrev musik till var Stig Dagermans ”Bröllopsbesvär” (1964) i Åke Falcks regi. Sedan dess har det blivit ett femtiotal filmer, där förstås Astrid Lindgrens filmer om Pippi, Emil och Bullerbyn är de mest kända.
Georg Riedel har även tonsatt en rad svenska diktare, bland andra Karin Boye, Gunnar Ekelöf och Tomas Tranströmer.
Källa: Svensk Musik
Det kommer säkerligen bli en helt magisk kväll på Måndagsjazzen 18/4, då scenen intas av Riedel, Allan och Söderlind!