Hans-Erik Bergmans recension av måndagsjazzen i Sundsvalls Tidning

Togetherness – Monica Dominique & Palle Danielson

Måndagsjazzen: E-street

 

Inför ett välfyllt E-street fick vi på måndagskvällen inledningsvis njuta av a cappellagruppen So Nice.

De luftade struparna i ett knippe välkända melodier som Stick iväg Jack, Can´t Buy me love, Sånt ä livet med flera.

De rundade av med den passande låten Happy för att sedan överlämna scenen till syskonen Monica Dominique, piano, och Palle Danielson, bas, för ett par timmar med avspänd och tillbakalutad jazz med lyriska förtecken.

Utan vidare jämförelser fördes tankarna till det berömda samarbetet mellan pianisten Bill Evans och basisten Scott LaFaro.

Arrangemanget var ett samarbete mellan Jazzklubben och Estrad Norr.

Monica och Palle gjorde smakfulla tolkningar av låtar från deras skiva Togetherness, Angel Eyes, Begin the beguine, Debussys Clair de lune, Come rain or come shine, Povel Ramels Sista jäntan, My funny valentine, Bluesette med flera.

För den breda allmänheten är Monica Dominique den artist som hunnit med det mesta i sitt musikliv; jazz, klassiskt, revy, rock, schlager, visor, kabaré med mera.

Av allt detta är det nog ändå jazzen som ligger henne varmast om hjärtat. Hennes framgångsrika karriär inleddes i Barnens Brevlåda där hon fyra år gammal spelade boogie-woogiepiano.

Pianistiskt är Monica Dominique bevandrad i hela klaviaturhistorien och som den intelligenta dam hon är har hon plockat de bästa ingredienserna från olika stilar och epoker och format ett eget sätt att uttrycka sig på.

Att Bill Evans inspirerat och influerat henne går inte att ta miste på.

Hon har ett elegant anslag, fullödig teknik och ett utvecklat harmonisinne som hon nyttjar till fullo i sina fantasifulla improvisationer.

Palle Danielson är en av Sveriges internationellt kända basister.

Efter studier på Musikhögskolan i Stockholm blev han i början på 60-talet involverad i huvudstadens jazzmiljö.

1965 spelade han med Bill Evans.

På den internationella scenen har han spelat med bland andra Keith Jarretts European Quartet, Charles Lloyds Quartet, Jan Garbarek, Bobo Stenson Quartet, Tomasz Stanko Septet, Michel Petruccianis Trio och Peter Erskine.

Palles basspel har tyngd och auktoritet.

När han slår an strängen känns det i hela kroppen.

Bastonerna går rakt in, de tar inga omvägar.

Utöver sitt stadigt gedigna komp med sjungande basgångar är han en fantasifull och kreativ solist som premierar innehåll före tekniskt briljerande.

Under sin framgångsrika karriär har han medverkat på ett stort antal skivinspelning men bara gjort ett album i eget namn, Contra Post (Caprice) som utkom 1995.

I övrigt har han erhållit, 2001 – Django d´Or Contemporary star of Jazz, 2002 – Kungliga Musikaliska Akademiens Jazzpris, 2009 – Jazzkatten Årets Guldkatt.

Monica och Palle är båda i år Monica Zetterlundstipendiater. Grattis!

Sammanfattningsvis stor musik i det lilla formatet som avrundades med Toots Thielemans Bluesette!

Hans-Erik Bergman

 

980 (16).jpg

Foto: Ulla Hörnell

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s